8 rätter du måste äta i Neapel, och var

1. Sfogliatella vid disken, före nio

Ett frasigt bakverk med ricottafyllning, sfogliatella, är en rimlig början när staden precis har fått upp sina jalusier. Den finns som riccia med tunna, spröda lager och som frolla med slät mördeg.

Ät den strax efter 08.00 nära Via Toledo, gärna i passagen mot Galleria Umberto I. Runt 2–3 euro är ett normalt riktmärke i centrum. Säg "una sfogliatella riccia, per favore" om du vill ha den frasiga.

Sfogliatella Mary i Galleria Umberto I är välkänd och kan ha kö. Köp den bara om den kommer varm från disken. En sfogliatella som hunnit svalna tappar mycket av det spröda, oavsett var den är bakad.

2. Caffè stående, runt 09.30

En liten espresso, caffè, är inte ett långt kaffestopp här. Man går in, betalar ofta i kassan först, tar kvittot till disken och säger bara "un caffè".

Räkna med runt 1,30–1,80 euro vid disken beroende på läge. På barerna kring Toledo och Piazza Dante tar hela proceduren ofta två minuter.

Sätter du dig vid bord blir priset högre på många ställen. Ståplatsen fungerar dessutom bättre när regnet drar in och folk tränger ihop sig under markiserna.

3. Frittatina di pasta på Via dei Tribunali, före lunch

En friterad pastapuck, frittatina di pasta, innehåller vanligtvis bucatini med béchamel, ärtor, skinka och ost. Den ska vara fast utanpå och nästan krämig i mitten.

Köp en vid ett frityrkök på Via dei Tribunali runt 11.15 och räkna med ungefär 2–3 euro. Beställ "una frittatina classica" och ät den direkt ur pappret.

Det är en liten rätt men tung nog att flytta lunchen en timme. Nöj dig med en, även om det är lätt att beställa två.

4. Pizza fritta i Centro Storico, runt 13

En fylld och friterad degficka, pizza fritta, är större än den ser ut när den ligger hopvikt i papper. Klassisk fyllning är ricotta, provola, cicoli, svartpeppar och ibland tomat.

Kring Via dei Tribunali och gränderna söderut finns många friggitorie som säljer den över disk. Räkna med omkring 5 euro för en hel.

Be om "una pizza fritta completa" om du vill ha standardfyllningen. Vänta gärna tre minuter före första tuggan, eftersom ricottan håller värmen länge.

5. Pasta e patate con provola i Quartieri Spagnoli, vid 14.30

En tät pasta med potatis och smält ost, pasta e patate con provola, är dagens första rätt som du bör äta sittande. Pasta och potatis kokas ihop tills stärkelsen binder allt, sedan får provolan smälta in.

Leta i Quartieri Spagnoli, några kvarter upp från Via Toledo. Runt 7–10 euro är ett rimligt spann för en portion på en enkel trattoria.

Fråga efter "pasta e patate con provola" och kontrollera lunchköket innan du går sent. Vid 15-tiden börjar flera små ställen plocka undan.

6. Babà på Via Toledo, runt 16.30

En romindränkt jästkaka, babà, är mjuk, blank och tung av sockerlag. Den napolitanska varianten blöts traditionellt med rom och finns i små portionsstorlekar.

Ta en längs Via Toledo för runt 2–3 euro och ät den stående med ett extra papper under. Säg "un babà, per favore".

Här är mindre bättre. En större, hårt dränkt babà blir mest söt och blöt, medan den lilla ger bättre balans mellan rom och deg.

7. Cuoppo di mare vid Pignasecca, före 19

En pappersstrut med friterad fisk och skaldjur, cuoppo di mare, passar när marknaden vid Pignasecca fortfarande är igång. Innehållet varierar, men småfisk, ansjovis, bläckfisk och räkor är vanligt.

Gå in från Montesanto-sidan strax efter 18 och räkna med runt 5–8 euro för en blandad strut. Beställ "un cuoppo di mare" och peka på storlek om det finns flera.

På Via Pignasecca är tempot snabbt. Ät lutad mot en stängd butiksjalusi. Bord finns inte, och det är inte heller poängen.

8. Pizza margherita på kvällen, efter 20.30

En tunn pizza med tomat, mozzarella och basilika, pizza margherita, är rätten att spara till sist. I Neapel kommer den ofta snabbt, med mjuk mitt och en kant som går att vika.

På pizzerior i Centro Storico kostar en enkel margherita ofta runt 6–9 euro. Säg "una margherita" och lägg till "da asporto" om du vill ta med den.

L'Antica Pizzeria da Michele på Via Cesare Sersale är det mest kända stället. Där tar man nummer och väntar utanför, och på kvällen kan kön vara 20 minuter eller mer. Pizzan är bra och billig, men ryktet höjer förväntningarna mer än tallriken kan leva upp till. Du äter minst lika bra på en pizzeria utan kö några kvarter bort.

Bra att veta

• Kort fungerar på många ställen, men ha några euro i kontanter för små diskar
• Vid baren betalar man ofta i kassan först och visar kvittot vid disken
• Ät friterat direkt, fem minuters väntan märks
• Pignasecca fungerar bäst innan kvällens marknadsstånd börjar stänga
• Säg "da asporto" för takeaway och "al banco" om du vill stå vid disken
• Den som vill boka bord, sitta länge och äta tre lugna serveringar får jobba mer för sin kväll

Det är sällan pizzan som fastnar mest från Neapel, utan ljudet från fritösen vid Pignasecca vid 18-tiden, lukten av friterat på kläderna och en halv servett kvar i fickan. Det är så staden är tänkt att ätas: lite i taget, mest stående och nästan aldrig enligt plan.